söndag 12 oktober 2014

Fullt ös

Ja, idag hade jag planerat in två längre aktiviteter - bägge två för att lära känna det amerikanska samhället mer.
Den första var att hjälpa till att ordna och servera mat för fattiga i en kyrka i Lansing via Friendship House. Jo, jag vet att vi har soppkök i Sverige också, men inte i den utsträckning som det är här. Jag fick åka med en trevlig sydkorean till kyrkan - alltid lika skönt att åka bil tycker jag nu när jag är här. Väl där var det fullt ös med en gång. Vi var cirka 20 personer som hjälpte till och det skulle visa sig att det var 170 personer som kom och åt under en timma. Värsta lunchrusningen! Vi, ett gäng internationella studenter, ordna en trerätters middag, fixade ett stort take-away bord med överblivna matvaror från olika matvaruaffärer. Det gick undan och var riktigt roligt - kul att arbeta mer personer från Kina, Sydkorea och Iran som inte pratar speciellt mycket engelska. Och att vi alla är så lika när det kommer till att förbereda mat etc.
De som kom dit var i alla åldrar - en del med sina barn. Det som jag tyckte var jobbigast var en mamma med sina två döttrar - sju och tre år. Den lilla tjejen somnade i vagnen och såg ut att behöva komma till sjukhus för någon form av halsfluss eller liknande. Tänk om den tjejen varit född i Sverige istället - vad annorlunda hennes liv hade sett ut då.
En annan sak jag funderade over - ja, de som kom fick en mål mat. Kunde ta med sig bröd o lite annat att äta på imorgon. Men blev deras liv bättre? Ja, de svalt inte idag, men de kommer inte ur en form av beroende. Det skulle behövas en helt annan form av hjälp kände jag efteråt - hjälp till ett annat liv. Och ja, jag längtade efter vårt svenska skyddsnät under tiden.

Nu till något helt annat - plocka äpplen :) Jag och tre andra studenter åkte till en Cider Mill där vi kunde plocka äpplen, dricka äpplecider, äpplevin och köpa en massa saker med anknytning till äpplen. Och givetvis pumpa. För mig är det ett sätt att komma ut o se andra delar av Lansing och nätverka. Kul var det och jag hanger mer o mer med i snacket nu. Och nej, jag har inte fått feber - jag är fortfarande inte förtjust i äpplen (en helt annan historia som har med uppväxt att göra).


 



            Imorgon - till Chicago!

So long :)
           

Inga kommentarer: