Fredag kväll och pappa

Idag är det slutet på arbetsveckan och det känns skönt. Lyssnar på en ljudCD och ska ta en lugn och fin promenad till biblioteket när jag lyssnat klart.
Dagen började med att jag besökte tandhygienisten. Som vanligt går det bra och jag är lite lat med fluorsköljning osv på grund av detta. Och det bästa var att jag fick rabatt på priset med hjälp av någon tandvårdsreform.

Arbetet går framåt, men ibland känns det som om apoteksreformen går för sakta. Jag var nog laddad för att det skulle bli mer, men det kommer väl senare.

Idag är det 17 år sedan pappa dog. Den mest aggressiva formen av hjärntumör tog hans liv på fyra månader. Fyra månader där han åldrades från en ordinär 65åring till en person som inte kunde utföra något själv. Som tur var kändes alltid som om att han hade ett väldigt gott liv. En fru som han älskade högt, tre barn som gav honom glädje och sorg i livet och ett jobb som han tyckte mycket om. Det var däremot inte rättvist att han inte fick köpa sitt hus i Frankrike och åldras där eller se barnbarnen växa upp.

Ta hand om er!

Snabbis ;-)

Ja, livet blir annorlunda när man inte är bilburen för tillfället. Trevliga grannar gjorde att jag kom till sjukgymnasten och till jobbet igår och idag var det en trevlig arbetskamrat som gjorde att det funkade. TACK!

Livet i övrigt går mycket ut på jobbet, skolan och träningen. För nu kör jag mer och mer och jag hoppas att det kan hålla långt. Sjukgymnasten hade en utläggning om ledband i bäckenet igår som jag nog inte riktigt var med på. Får be honom ta det igen eller ge mig nåt bra att läsa. Anledningen till att jag inte var med var att jag precis innan hade träffat en gammal scoutkamrat som jag inte hade sett på tjugo år. Himla kul och jag hoppas att vi kan träffas lite mer.

Spinningen inatt

En klart annorlunda upplevelse att gå upp klockan mitt i natten och ge sig av mot nattbussen. Bussen som skulle ta oss till stan var befolkad av personer som hade varit på fest och som skulle hem. Vi var definitivt de enda som skulle in till stan och träna vid tre-fyrasnåret.

Spinningen gick hyfsat bra. Finns ju absolut inte den kraften i benen som det fanns tidigare eller någon kondition. Men det var kul och jag fick träffa en del gamla kompisar. Piggar alltid upp.

Efter två timmar på cykeln gav jag mig, mest för att inte förta mig första gången. Lite snett och vint känns det, men min förhoppning är att kunna komma till sjukgymnasten imorgon. Livet är svårare utan bil :-(

Spinning, träning, skola, bilar, körkort och ny bröllopsfest

Ibland blir det en koncentrerad uppdatering, som t ex idag.

I veckan har det varit skola och som vanligt är det ett skönt avbrott i vardagen. Denna gång var det extra roligt för det var precis mitt ämne och dessutom en gammal kollega som föreläste. Väldigt duktig har han blivit och det var kul att kunna tjattra på med en gång efter tio år.

Träningen trillar på och nu gäller det att hålla i så det fortsätter att bli resultat. Jag har lagt upp ett träningsprogram som innehåller två fyraveckorsträningar. Allt för att kunna se vad kroppen håller för just nu.

Inatt blir det spinning på Rosa Bandet spinningen - ska bli fantastiskt kul att se vad det blir för bus där inatt. Rapport kommer så ni kan sova gott, själva. Eller kolla in på Rosa Bandet.

Och sen är det bara att gratulera Tobben igen: Han har tagit körkort! Och jag är så glad för att jag slipper köra runt med honom. Ska ju vara helt ärlig och säga att det inte har varit så mycket det sista åren, men ändå. Problemet är bara att just nu finns det tre bilar här hemma och ingen fungerar. Jag fattar inte riktigt hur det kan bli så, men nu är det så. En bilmeckare skulle ju vara önskvärt till huset just nu.

Mera roligheter: min kusin Elin har äntligen gift sig med sin Billy. Så nu ska jag åka på bröllopsfest till Skåne igen. Och självklart gör vi det. Som mamsen uttryckte det:" Frissan är beställd - jag kommer."

Ni är guld värda!

Denna vecka känns det som om alla bra kamrater bara har dykt upp. Och de som jag eventuellt tyckte var trista har blivit annorlunda - eller kan det vara jag? Eller så är jag bara så väldigt glad över att jag kan träna på och nu ska jag dessutom få börja spinna i helgen. Jag fick detta i läxa!
Kanske kan vara den där känslan av att allt går åt helvete - lätt nedärvd från föregående generation - som håller på att tona bort. Skönt är det i alla fall.

Och så är det såklart litteraturuppgiften...

Lätt att skylla på andra

Idag gick det knas på jobbet. Och jag inser att ibland så är det så väldigt lätt att skylla på andra - och jag gör precis likadant. Istället för att fundera och reflektera över vad som jag kan själv göra bättre nästa gång. Som tur var har jag bra kamrater som jag kan ringa och rådfråga då och får alltid kanonbra svar. Ni är guld värda!

Annars går det framåt med träningen - tack Hugo - och jag ska ta tag i den mer långsiktiga varianten av tänk. Så Halvvättern blir en fröjd att cykla - det är målet för nästa år.

Nu är det tillbaka till litteraturuppgiften.

Veckans fråga och teknikshopping

I fredags ställde min sjukgymnast veckans fråga till mig:" Får du tillräcklig utmaning med programmet?" Jag tyckte att det gick bra några gånger till och sen får vi hitta på nåt nytt.Och jag blir så impad av att han kan läsa av mig så. En stor eloge! Och jag är glad att jag har fått honom och inte den som jag hade i höstas. En kanonbra sjukgymnast, men personkemin fungerade inte alls.
Idag har jag och mamsen varit och teknikshoppat. Ny mobil, ny laptop och sedan en skrivare. Så kul att handla med någon annans pengar :-)
Lite skrivande på den nya litteraturuppgiften har det blivit och taktiken är ändrad. Istället för att läsa igenom all litteratur först, för att få en överblick, har jag delat in det i små stycken och skriver under tiden. Jag hoppas att detta lyckas bättre, för det var nära ett VG sist.
Ny vecka och nya roliga saker hoppas jag väntar.

Ny sväng i livet

Ibland svänger livet i små trevliga svängar. Ibland så kommer de där mer otrevliga - ibland snabbt och ibland ser jag de komma på håll. En sväng som har funnits på håll, och ibland dykt upp i form av små stup, har varit förhållandet. För att klara av att hantera detta har vi skjutit på den stora svängen ett tag, men nu är den där. Trist men samtidigt ganska skönt att få saker och ting uppklarade.
Varför det blir på detta viset? Som så ofta annars i livet så beror det på olika mål med det som man ser i framtiden, olika personlighetsegenskaper och olika värderingar vad som är rätt och riktigt.
En stor eloge till sambon för modet att flytta hit och komma in i min lilla familj med sönerna och vänskapen med mamsen, fd mannen osv. Och ett stort lycka till med räkenskaperna i framtiden.

Spännande möten

I två dagar har jag nu umgåtts med en ny kollega från ett grannland i öster. En väldigt trevlig person och dessutom väldigt kompetent. Det är ju sånt som gör livet värt att leva lite extra och dessutom ger energi att orka traggla vidare i vardagen.

Ett annat trevligt möte var med en cykelkollega. Det har ju inte blivit såna så ofta nu för tiden, men det ska ju tas igen. Snart är det spinning och det trevliga som finns kring det och anmälan till Halvvättern är inskickad. Cykelkollegan och jag diskuterade nästa års Hisingen Runt. Lite nyheter ska vi allt kunna hitta på :-)

Denna envishet

Idag fick jag mig en tankeställare. Satt på träningscykeln hos sjukgymnasten och skulle bara ha upp den i minst 35 km/h och det fick jag, så klart. Och första tanken som dök upp var - "Ska jag gå på sjukgymnastik?" - och den andra - "Jag är ju så fantastiskt envis och drar sönder mig igen.". Jag har mina aningar vad detta ursinne kan komma ifrån och jag hoppas att det inte ställer till det för mig igen. Jag ska ta mig en diskussion med sjukgymnasten på fredag och höra hans åsikt.

Annars är dagarna fulla av arbete. Det är interna omorganisationen och så den externa avregleringen. Vilken som är roligast att arbeta med kan ni ju tänka er.

Min morgonrock och jag

Nu har jag fastnat i morgonrocken, helt och hållet. Ingen annan som är hemma och jag kan göra precis som jag vill. Och vad händer då? Morgonrocken sitter som en smäck och jag går omkring hemma och myser. Läser lite, äter lite, kollar på datorn lite, lite på TV och sedan lite telefonpratande. En lisa och balsam för själen att göra detta emellanåt.

Och skönt efter alla år med att köra sönerna på träning och matcher tidigt på morgonen eller sent på kvällen.

Samtidigt kan jag bli lite rädd för att jag kommer att fastna i morgonrocken och aldrig komma ur den - förutom när jag ska till jobbet. Jag får fundera ut en bra strategi där...

Jag har dessutom haft en lång fundering och diskussion om hur jag ska hantera vissa frågor i min grupp. Vi behöver börja jobba på ett annat vis och det finns, som i alla grupper, ett stort motstånd mot detta.

Nu ska jag återgå till mitt studieläsande!

Mycket att göra

Det är full speta i livet. Jobb, träning, skola, kamrater,söner, hus, sambo och annat spännande. Kul och roligt om vart annat och samtidigt behövs det inspiration.

Det som är allra roligast är att jag är fullt godkänd för att börja cykelträna ordentligt. Min sjukgymnast är verkligen grym på att rehabilitera och göra mig och glad inför träningen. och jag bara njuter av känslan att min kropp svarar med att bli starkare. Inte som innan när den bara blev sämre och sämre. Som nästa uppgift för att kunna cykla något Vätternlopp är att jag ska skriva en träningsplan som han och jag ska diskutera igenom tillsammans.

Sönerna blir äldre och mer och mer självständiga och det är väldigt skönt. Nu kan jag äntligen börja ägna mig åt det som jag vill och har lust med. Och träning är ju definitivt en sån sak som jag gillar och kan ägna mig så mycket som helst åt om jag kan. Sen är det så spännande att gå på föreläsningar och höra på andra som är verkligen intresserad av det som de gör.

I helgen ska jag ägna mig åt mig själv och åt att studera. Är ju så fruktansvärt kul!